LJUNGBY HEMBYGDSFÖRENING presenterar


                                MÅNADENS FÖREMÅL JULI 2020


                                             VÄDUREN


På sockenmagasinets första våning finns en vädur, som skänkts till hembygdsföreningen av Torsten Månsson i Ölvingstorp.


En vädur är en hydralisk pump som drivs enbart av energin från strömmande vatten. Väduren uppfanns på 1700-talet av fransmannen Joseph-Michel Montgolfier. (Känd även för att tillsammans med sin bror skickat upp en av världens första varmluftsballonger.)  


Väduren kallas också akvapult, självpumpare eller stöthävert. Pumpen placeras i strömmande vatten. Vatten leds in i pumpen genom ett rör. Vid en viss hastighet stängs en viktbelastad avloppsventil, vilket gör att trycket i pumpen ökar och öppnar en inloppsventil till själva klockan. Luften i klockan komprimeras, och vid ett visst tryck stängs inloppsventilen, och det magasinerade vattnet trycks av den komprimerade luften genom en ledning upp till en högre belägen plats.                                                                                                                                               Proceduren upprepas, och så arbetar pumpen vidare dygn efter dygn så länge det finns strömmande vatten. Vattenflödesenergin ökar med ökande fallhöjd.


Väduren är tålig och driftsäker och kan hålla i 100 år. Den pumpar 25 gånger vattnets fallhöjd. Den tillverkas av gjutjärn och mässing, har 2-3 rörliga delar och är synnerligen miljövänlig.                                                                                                                                                              Det är väl så nära en evighetsmaskin som man kan komma.  


                                                                                                                                                                    Vid tiden fö Kristi föelse fanns i Jerusalem en gata, som kallades ”osthandlarnas gata”.                       I Rom fanns stora ostlager och en livlig osthandel. Osten var mycket uppskattad, och Horatius skrev i en dikt till sin äskade: ”o, min äskade lilla ost”.

                                                                                                                                          Utbildning av mejerskor fanns dock påflera orter, till exempel på1930-talet påandelsmejeriet i Ljungbyholm.


                                                                                                                              

Pågrund av detta fynd ä nu Ljungbyosten den nät ädsta. Den tillverkades påKrankelöa gåd 1923, och den har med åen utvecklat en synnerligen amper och stark doft.                                              Fö ett antal å sedan borrade man ut en käna fö att provsmaka den välagrade osten. Dock var såä doft som smak avskräkande, varfö provsmakandet strax avbrös, och osten föpassades åer till sin skyddande kupa, och dä befinner den sig ä i dag.

Mjök har i alla tider varit en vädefull råara. Ett bra sät fö att kunna bevara och forsla mjöken har äda sedan forntiden varit att ysta den. Denna hantering skötes i hemmen och av kvinnorna. I skrifter varnas fö att låa mä nävara, eftersom detta kunde innebäa stor risk fö kvalitetsfösäring.

Nä produktionsenheterna i våt land under 1800-talet blev allt störe, uppfödes påen hel del störe gådar gådsmejerier. Såsmåingom gick mjökproducenter samman och bildade andelsmejerier. Andelsmejeriet i Ölvingstorp startade 1886 som det andra i Sverige efter Hvilans mejeri i Skåe.

Påmejerierna basade mejerskorna, vilka hade hö status och god lö.                                              Med öande mekanisering tog mänen öer ledarskapet. En bestämelse infödes som gav endast mä tillträe till den höre mejeriutbildningen, en bestämelse som fanns kvar äda till 1938.                                                                                                                                          Utbildning av mejerskor fanns dock påflera orter, till exempel på1930-talet påandelsmejeriet i Ljungbyholm.

Påsanskrittavlor frå 2:a åtusendet f. Kr. finns ordet ”jusam”, frå vilket våt ord ”ost” kommer.                                                                                                                                                                    Vid tiden fö Kristi föelse fanns i Jerusalem en gata, som kallades ”osthandlarnas gata”.                       I Rom fanns stora ostlager och en livlig osthandel. Osten var mycket uppskattad, och Horatius skrev i en dikt till sin äskade: ”o, min äskade lilla ost”.

Måga exempel finns påatt skatt erlagts i form av ost.                                                                            Detta föekom i det gamla Egypten, i Sverige (hä var Gustav Vasa må om att fåost som delinbetalning av skatten) och präternas tionde omfattade äen osten.                                                Nu kan vi köa prima prätost i matvarubutiken.  

Intresset fö ost har varit och ä fortfarande stort. Påsenare å har allt fler mindre gådsmejerier startat, vart och ett med sina speciella ostsorter.                                                                Det håls ostprovningar och ostmäsor, och svenska ostar har fåt fina internationella utmäkelser.


Månadens Föremål  Juli 2020

Väduren

väduren