Den Gamla Osten

På hembygdsmuseet i Ljungbyholm finns en ost, som länge gällt som landets äldsta ost. Men vid dykningar till skeppet Kronan har påräffats ett skrin innehållande ost, som legat på havets botten sedan 1676.


På grund av detta fynd är nu Ljungbyosten den näst äldsta. Den tillverkades på Krankelösa gård 1923, och den har med åren utvecklat en synnerligen amper och stark doft.

                                              

För ett antal år sedan borrade man ut en kärna för att provsmaka den vällagrade osten. Dock var såväl doft som smak avskräckande, varför provsmakandet strax avbröts, och osten förpassades åter till sin skyddande kupa, och där befinner den sig än i dag.


Mjölk har i alla tider varit en värdefull råvara. Ett bra sätt för att kunna bevara och forsla mjöken har ända sedan forntiden varit att ysta den. Denna hantering skötes i hemmen och av kvinnorna. I skrifter varnas för att låta män närvara, eftersom detta kunde innebära stor risk för kvalitetsfösämring.


När produktionsenheterna i vårt land under 1800-talet blev allt större, uppfördes på en hel del större gårdar gårdsmejerier. Så småningom gick mjökproducenter samman och bildade andelsmejerier. Andelsmejeriet i Ölvingstorp startade 1886 som det andra i Sverige efter Hvilans mejeri i Skåne.


På mejerierna basade mejerskorna, vilka hade hög status och god lön. Med ökande mekanisering tog männen över ledarskapet. En bestämmelse infördes som gav endast män tillträde till den högre mejeriutbildningen, en bestämmelse som fanns kvar ända till 1938.


Utbildning av mejerskor fanns dock på flera orter, till exempel på 1930-talet på andelsmejeriet i Ljungbyholm.


På sanskrittavlor frå 2:a årtusendet f. Kr. finns ordet ”jusam”, från vilket vårt ord ”ost” kommer. Vid tiden för Kristi födelse fanns i Jerusalem en gata, som kallades ”osthandlarnas gata”. I Rom fanns stora ostlager och en livlig osthandel. Osten var mycket uppskattad, och Horatius skrev i en dikt till sin älskade: ”o, min älskade lilla ost”.


Många exempel finns på att skatt erlagts i form av ost. Detta förekom i det gamla Egypten, i Sverige (här var Gustav Vasa mån om att få ost som delinbetalning av skatten) och prästernas tionde omfattade även osten.


Nu kan vi köpa prima prästost i matvarubutiken. Intresset för ost har varit och är fortfarande stort. På senare år har allt fler mindre gådsmejerier startat, vart och ett med sina speciella ostsorter. Det hålls ostprovningar och ostmässor, och svenska ostar har fått fina internationella utmäkelser.


                                                                                                                                                                    Vid tiden fö Kristi föelse fanns i Jerusalem en gata, som kallades ”osthandlarnas gata”.                       I Rom fanns stora ostlager och en livlig osthandel. Osten var mycket uppskattad, och Horatius skrev i en dikt till sin äskade: ”o, min äskade lilla ost”.

                                                                                                                                          Utbildning av mejerskor fanns dock påflera orter, till exempel på1930-talet påandelsmejeriet i Ljungbyholm.


                                                                                                                              

Pågrund av detta fynd ä nu Ljungbyosten den nät ädsta. Den tillverkades påKrankelöa gåd 1923, och den har med åen utvecklat en synnerligen amper och stark doft.                                              Fö ett antal å sedan borrade man ut en käna fö att provsmaka den välagrade osten. Dock var såä doft som smak avskräkande, varfö provsmakandet strax avbrös, och osten föpassades åer till sin skyddande kupa, och dä befinner den sig ä i dag.

Mjök har i alla tider varit en vädefull råara. Ett bra sät fö att kunna bevara och forsla mjöken har äda sedan forntiden varit att ysta den. Denna hantering skötes i hemmen och av kvinnorna. I skrifter varnas fö att låa mä nävara, eftersom detta kunde innebäa stor risk fö kvalitetsfösäring.

Nä produktionsenheterna i våt land under 1800-talet blev allt störe, uppfödes påen hel del störe gådar gådsmejerier. Såsmåingom gick mjökproducenter samman och bildade andelsmejerier. Andelsmejeriet i Ölvingstorp startade 1886 som det andra i Sverige efter Hvilans mejeri i Skåe.

Påmejerierna basade mejerskorna, vilka hade hö status och god lö.                                              Med öande mekanisering tog mänen öer ledarskapet. En bestämelse infödes som gav endast mä tillträe till den höre mejeriutbildningen, en bestämelse som fanns kvar äda till 1938.                                                                                                                                          Utbildning av mejerskor fanns dock påflera orter, till exempel på1930-talet påandelsmejeriet i Ljungbyholm.

Påsanskrittavlor frå 2:a åtusendet f. Kr. finns ordet ”jusam”, frå vilket våt ord ”ost” kommer.                                                                                                                                                                    Vid tiden fö Kristi föelse fanns i Jerusalem en gata, som kallades ”osthandlarnas gata”.                       I Rom fanns stora ostlager och en livlig osthandel. Osten var mycket uppskattad, och Horatius skrev i en dikt till sin äskade: ”o, min äskade lilla ost”.

Måga exempel finns påatt skatt erlagts i form av ost.                                                                            Detta föekom i det gamla Egypten, i Sverige (hä var Gustav Vasa må om att fåost som delinbetalning av skatten) och präternas tionde omfattade äen osten.                                                Nu kan vi köa prima prätost i matvarubutiken.  

Intresset fö ost har varit och ä fortfarande stort. Påsenare å har allt fler mindre gådsmejerier startat, vart och ett med sina speciella ostsorter.                                                                Det håls ostprovningar och ostmäsor, och svenska ostar har fåt fina internationella utmäkelser.


den gamla goda? osten Osten, tillverkad 1923 och skänkt till museet av familjen Lande i Kranklösa Månadens Föremål  Juni 2020