Klockstölden



Efter en gammal bygdeberättelse:



Kyrkoherde Anders Bäckerström i Ljungby drabbades en natt av dålig sömn. Hur han än vände och vred sig kunde han inte somna om. I kroppen hade han en obeskrivlig känsla av att någonting inte stod rätt till. Denna oro bara växte och växte. Till sist beslöt han sig för att stiga upp och se efter.


När han tittade ut genom fönstret bort mot kyrkogården fick han i det första gryende morgonljuset se att någonting var i görningen på kyrkogården. Vid klockstapeln höll några figurer på med någonting. Där stod häst och vagn också.

Var det inte en klocka de höll på att fira ner!


Bäckerström var kvickt i kläderna. På med rocken och ut. Just då lämnade en hästskjuts kyrkogården och satte i högsta fart av norrut. De tog vägen åt Smedby, det såg han.

Han skyndade ner till klockstapeln, och se, där hängde rep och tåtar – och den stora klockan var borta!

Klocktjuvar!!


Nu blev det verkligen fart på Bäckerström. Till stallet var det inte långt. Det nådde han på ny rekordtid. Han sadlade sin häst och satte i sporrsträck av till länsman. Denne blev hastigt väckt i morgongryningens timme. När han fick se vem som stod på hans trappa och höra vad saken gällde, kom han snabbt i kläderna han också. Folk bådades upp och följet red i sporrsträck vägarna mot norr. I vägskälen fick man syna noga, så man följde rätt spår – men det höll.


Vid Kläckeberga kyrka skymtade en skjuts körande i högsta fart långt framför dem. Efter dem bara – höj tempot. Ridhästarnas hovar klapprade i ett ursinnigt tempo mot vägens stenar. Meter för meter vann man på de flyende. Till sist var man ikapp dem. Tjuvarna fann för gott att ge upp. På några sekunder var de omringade.

Länsmans folk arbetade snabbt. Efter några minuter låg de väl bundna i den vagn de nyss färdats så raskt i. Och mitt ibland dem stod klockan.

  

Återfärden gick i betydligt lugnare tempo. De löddriga och svettiga hästarna fick nu i någon mån ta igen sig. Man återkom till Ljungby och klockan kom efterhand på plats efter det nattliga äventyret.

Tjuvarna, som var tre stycken, fördes till fängsligt förvar. Vid förhören framkom, att deras mål var Pataholm. Där låg en skuta och väntade på dem. På den skulle klockan ha lastats och förts utrikes för försäljning. Men detta gick om intet tack vare en prästs dåliga sömn.

Tjuvarna blev rannsakade och dömda till långa fängelsestraff. En av tjuvarna hette Jonas Bock och var från Gräsgärde. En tveksam typ som inte hölls särskilt högt. Efter avtjänat straff skall Jonas Bock ha slagit sig ner på Gräsgärde utmarker där han framlevde resten av sitt liv i stor fattigdom.


I ett köpekontrakt från 1800-talets mitt på en skogsskifte i Gräsgärdehult, 6-skiften, anges att den låg söder om Bockshultet. Därmed kan bestämmas, att det är i Smedstorpsskiften Bockshultet är beläget. Där fanns ännu för 30 år sedan rester av en brunn. Här bodde Bocken för mer än 200 år sedan

Ett yttrande av en gammal man vid 1900-talets början till en granne som han dragit vid näsan: ”du glor som Bocken i Hultet”, ger ytterligare belägg för traditionen.


Kyrkoherde Anders Bäckerström, Ljungby sockens kanske mest uppmärksammade präst, var född i Åby 1724. Han gifte sig med ingen mindre än biskopen i Kalmar Magnus Beronius, senare ärkebiskop, dotter Sara Sophia Björnstierna. Han blev kyrkoherde i Ljungby 1766. Frun dog och han gifte 1770 om sig med bygdens rikaste kvinna, Emerentia Brita Maria Hoppenstedt. Hon ägde gruvor och järnbruk i norra länet och många gårdar både i när och fjärran, bland dem Kölby, där de kom att bo.

Bäckerström utnämndes till prost över egen församling 1776. Han avled 1786.

Klockstölden torde med ledning av dessa uppgifter kunna förläggas till 1760-talet.


Emerentia Bäckerström, frun på Kölby, fick se sin man och sina tre barn gå bort före sig. Hennes rikedomar var stora och hennes hjärta gott. Hon lät bl.a. bygga det ståtliga sockenmagasinet i Ljungby, som var hennes ögonsten. Det stod klart 1803. För att dagligen ha det för ögonen lät hon hugga en bred gata genom skogen mellan Kölby och Ljungby, den skog som efter henne ännu kallas Fru skog. På så vis kunde hon se sitt mästerverk från Kölby.

Hon ägde stora andelar i Lovers alunbruk och donerade en gård i Broby till en stiftelse för Lovers fattiga. Avkastningen av gården skulle gå till dem. Den donationen har stått sig ända in i vår tid. Vidare ägde hon bl.a. Gräsgärde gård. Hon dog i mars 1817.



                Lars Larsson










Text till Ljungby kyrka:

Äldsta delen av kyrkan byggd på 1100-talet, men utvidgades på medeltiden. Grundligt ombyggd och förstorad på 1760-talet. På 1850-talet byggdes tornet som då ersatte en klockstapel från wasakungarnas tid. Trappstensgavlarna tillkom också då.


Prosten Anders Bäckerström (1724-1786).


Emerentia B. M. Bäckerström f. Hoppenstedt /1745-1817).





Anders Bäckerström